Ledsen att säga det men just nu är jag en sån där äckligt glad, positiv och allmänt tacksam människa. Okej, jag är kär, fast nej, jag är inte ledsen att säga det. Jag är glad! Ja jävlar vad glad jag är! Hur som helst så är detta min fruktansvärt usla ursäkt till att jag inte har bloggat.

I morgon är det finaler i Isenta cup. Världshistoriens viktigaste cup om man räknar med VM och Champions league.

Idag (Lördag!) har jag pluggat, hela dagen! Vid klockan 19.00 idag plingade Sofi på min dörr. Jag blev så otroligt glad för då insåg jag att hon var den första människan jag hade träffat på hela dagen, och den enda. Hennes pappa Micke hade vart med i "ring så spelar vi".

Ni ser, jag har inte ett enda vettigt ord att skriva.
Jo just det, jag har börjat prata med mig själv också. Envägskommunikation kallas det. Oerhört ogivande och otroligt oattraktivt.