Fruktansvärt instabilt för tillfället. Upp ibland, mest ner.

Som jag och Malin sa häromdagen:
(Malin) -Jag tänkte faktiskt bli psykolog ett tag.
(Jag) -Jag med, men sen kom jag på att jag är psykiskt instabil.
- A jag med...

fan.

Så, från att ha vart ohjälpligt på botten för 10 sekunder sedan är allt bra nu. Träffa Matilda i morgon, fan va du är bäst.

Lite kul grej, (men ganska lite):
Okänd tjej vänder sig om på föreläsningen och viskar:
- Du, tur att man inte är gift med henne. Och nickar mot föreläsaren.

Själv känner jag nog så inför de flesta människor jag möter, men det är inget jag brukar reflektera speciellt mycket över. Det borde man kanske börja göra. Skulle dock kunna bli lite tjatigt när man går på stan...