I morgon fyller jag 21 år. Det känns fruktansvärt. Jag börjar få ålderskris. Det som känns värst är när jag tänker på de gånger jag måste svara på hur gammal jag är.
- 21.
Då är man liksom vuxen. 20 är mycket lättare att komma undan med. Då är man precis "nyvuxen" så ingen kan förvänta sig något. Nu däremot? Ska man ha på sig finbyxor på dagarna och gå med portfölj typ? Också ska man prata om....ööh....börsen? vattennivån? lågkonjukturen?

Jag älskar att vara 20!