Sara Andén
Det är tur att alla dagar inte är likadana...
Efter träningen igår var det stora syftet att hämta upp Theresia som häpnadsväckande nog bestämt sig för att åka kollektivt. På vägen ser jag min syster Sara stå och vinka i vägrenen. Jag vinkade glatt tillbaka men hon fortsatte vifta och jag kunde urskilja panik i hennes ögon.
Trots stor risk för seriekrock stannade jag mitt i vägen. Sara tar sig i sakta mak mot bilen och jag hinner bli irriterad över hur långsamt det går just nu när jag håller på och riskerar både mitt och bilens liv. Väl inne i bilen berättar hon att hon har haft otur. Jag är beredd att hålla med henne:
- Mobilen är borttappad
- Busskortet glömt
- Hon fick skoskav av sina tofflor och tvingades gå barfota.
- Mitt i barfotagången sprang hon på en spik som elakt nog fläkte upp hela underdelen av stortån (därav den långsamma gånghastigheten). Blodet sprutade.
Sedan säger hon:
- Men det var ju tur att du kom. Tänkte bara att jag skulle ringa pappa och säga att jag är skadad. Kan jag få låna din telefon?
Ungen hade alltså tänkt gå den 5 km långa vägen hem, barfota, på asfalt, utan stortå!
Jag och Theresia körde hem henne, där visar det sig att även hennes husnycklar är borta.
- Skit också! Det var ju det enda jag hade koll på!
Senare på kvällen innan jag skulle sova ringde jag och frågade hur det hade gått med såret.
- Jo nu är det bra..råkade bara ta fel så jag hällde aceton i såret istället för sårrengöring...
Vet inte hur bra jag har lyckats med min uppgift som storasyster...
Ti Amo
Om man ska äta på restaurang med laget efter en träning utgår man ifrån att det kommer bli en trevlig tillställning. Vad som betraktas som trevligt i Vallens damlags ögon skulle kunna skilja sig ganska mycket från vad som anses trevligt av andra.
Mitt under middagen blir Amanda erbjuden av Coach att denne skulle betala hennes mat om hon drog in innehållet i en pepperoni genom ena näsborren. Utan lång betänketid gjorde Amanda ett litet hål i pepperonin och tryckte fast den stadigt i sin högra näsborre. Därefter tryckte hon för den vänstra och drog till.
Man kan tänka sig att den som far mest illa av handlingen borde vara Amanda själv. Men nej. I andra ändan av bordet sitter nämligen A-K som i skeendets stund snabbt vänder sig åt andra hållet med handen för munnen i något som ser ut som en kväljning.
Kvällen avslutas med att Coach Jenny Wettergren säger:
"Jo tjejer, Ti Amo(restaurangens namn) bjuder alla på maten idag"
Som tur var fattade aldrig Amanda att Ti Amo bjöd alla på maten utan går antagligen fortfarande runt och tror att hon slapp betala tack vare pepperonin.
Amanda målar...
Fotbollsfolk, hjälp oss!
Om man har en indirekt frispark. Måste då första touchen vara med foten?
Måste den inte vara det kan jag förvarna om många livsfarliga frisparksvarianter framöver i serien.
Havets röst
Konversation en Söndagmorgon. Dagen efter öl.
- Theresia lyssna, jag kan låta som havet!
- Du låter som en osmörjd handbroms på en gammal monarkcykel!
- Men hörde du?
- Ja!
- Jag tycker i alla fall att jag låter som havet!
Jag och Nea hade en trevlig runda på torget igår. Vi träffade klasskompis Hannah från 9an, vilket Nea uppskattade mycket.
- Jag vill prata mer med Hannah! Jag framstår som en bra människa i jämförelse!
Kissnödig!
Mitt i natten vaknar jag och är fruktansvärt kissenödig. Hade det vart på grund av 2 liter öl jag var kissenödig hade det förklarat mitt kommande beteende, men i detta fall var det som sagt vatten. Upp går jag i alla fall med bestämda steg för att gå på toa. Men istället för att gå ut genom dörren går jag åt andra hållet, rätt in i min garderob.
Inne i garderoben börjar jag febrilt leta efter dörrhantaget. Efter ett tag blir jag riktigt jävla förbannad eftersom det tycks omöjligt att hitta ett dörrhantag i garderoben, vilket det iofs är. Tillslut rinner bägaren över och jag bestämmer mig för att leta upp mobilen och lysa med den. Även mobilen är spårlöst försvunnen men jag ger mig inte utan brötar runt.
Mitt i allt vaknar Theresia. Nyvaken undrar hon försiktigt vad det är jag håller på med.
- Men jag ska på toa! Säger jag med en ton som försöker säga att hon är en idiot.
Just då inser jag att jag har vart inne i garderoben och försökt hitta dörren ut.
Det är ju jag som är en idiot!
Återigen börjar jag leta efter dörrhantaget...
...ovanför sänggaveln!
Smakar fan!
Det visade sig idag att det inte fungerade. Mjölken var slut. Det fanns vaniljyoghurt! Vaniljyoghurt är gott. Kaffe är gott. Då häller vi lite vaniljyoghurt i kaffet istället för mjölk. Fy fan va det smaka. Riktigt jävla äckligt! Tyvärr men, Du hade fel Rikard..
sylt
Det är nu det känns som man borde stämma någon.
Äldre
Först skickar Simone sms och undrar hur det går. Just då var jag hos frisör-Tom och gjorde blonda slingor. Antagligen, men helt omedvetet, för att gömma de gråa hårstråna.
Senare på dagen skickar hon återingen sms för att se om det har gått bättre. Nej, då är jag inne på LINDEX(!) av alla ställen och köper skjortor. Herregud, det kändes inte alls bra.
På kvällen sa mamma att det syntes att jag hade blivit äldre, hon hade inte sett mig så välvårdad på länge sa hon.
Har inte bestämt om det är positivt eller negativt.
Aj!
"Jag förstår dig, jag har ångest för att fylla 19!"
22.05 kom ännu en:
"Passa på och njut av dina 2 sista timmar som 20 nu!"
I morgon skall jag inleda mitt vuxna liv med att vräka i mig tårta till frukost.
Allt för att motbevisa mina farhågor.
Och tack Simone.
Släng dig i väggen ungdjävel.
fan för 21
- 21.
Då är man liksom vuxen. 20 är mycket lättare att komma undan med. Då är man precis "nyvuxen" så ingen kan förvänta sig något. Nu däremot? Ska man ha på sig finbyxor på dagarna och gå med portfölj typ? Också ska man prata om....ööh....börsen? vattennivån? lågkonjukturen?
Jag älskar att vara 20!
G-son
Jag tror att jag och Malin har något slags kontrollbehov över varandra. Eller så är vi bara väldigt nyfikna. Varje morgon skickar någon av oss ett sms till den andre där det mer eller mindre exakt står: "Vad gör du?"
Svaret blir oftast "Jobbar, du då?" eller "Ingenting, du då?"
Därefter svarar den förste tillbaka "Jobbar" eller "Ingenting".
Slut på konversation.
Men det känns bra, då kan ingen komma och påstå att jag inte har koll. För då kan jag alltid slänga tillbaka:
- Jo, jag har faktiskt koll på Malin!
Svårt
Kontoutdrag:
Disponibelt belopp: 0,00
Glöm dina problem. I morgon kommer nya.
Råd från en som vet.
Situationen är enligt följande. Batteriet är slut på mobilen. Hela huset är, hm, låt oss kalla det rörigt. Med andra ord. Mobilen skall laddas, golvet skall skuras, och dammsugas. Det tips jag vill ge i samband med detta är:
-Lägg inte mobilen på laddning på armstödet till en fåtölj som står bredvid en skurhink.
-Trassla inte in dammsugarslangen i mobilladdaren.
Okej, har ni begått de här misstagen? Ryck för guds skull inte i dammsugarsladden då. Skulle man ha en riktig jävla otur kan det falla sig så illa att den drar tag i mobilladdarsladden och därmed drar ner mobiltelefonen i skurhinken.
Men vem fan är så jävla dum?
Tack. Godnatt.
dagis
Idag sitter jag och Alva 2 år i soffan och myser. Jag drabbas av lite modersinstinkt och tror faktiskt att jag lyckades vara riktigt gullig mot henne. Då känner jag något. En liten liten mini-hand som kommer innanför mina jeans. Hm, konstig känsla. Men nej, inte nog med det. Nu ska handen tydligen innanför trosorna med. Jag rycker till och tittar förskrämt på ungen. Hon kollar på mig med en väldigt frågande blick.
Okej, det är väl inte konstigt då?!
TVÄTT
Malin och Nea bor tillsammans.
Jag vill inte påstå att Malin är dålig på hushållssysslor. Bara mindre bra. Så idag tog jag mitt ansvar, som vän till dem båda, och hjälpte Malin med tvätten som hon för första gången skulle tvätta själv. Nea var nog lite orolig och sa att Malin kunde ringa om det uppstod problem med tvätten.
På deras dörr sitter även en lapp som jag skulle klassa som en rolig lapp. Det står: "Du släckte väl alla lampor?" Just det är inte så roligt, den lappen har suttit där ett tag nu. Idag såg jag att Nea, som skrev lappen från början, hade skrivit till ännu en rad på lappen: "Gäller ALLA lampor!". Stackars lilla lilla Malin. Hon har det inte lätt.
Den
Den var det första jag såg när jag vaknade i morse. Jag satt framför den, kollade i den, sedan gick jag och åt frukost. Därefter hamnade jag bredvid den igen, kollade i den, och gick till gymmet. Nu sitter jag återigen med den mitt emot mig. Har kollat i den, och bestämde mig för att skriva ett blogginlägg. Jag känner mig stark, jag har karaktär! Och när jag har publicerat detta inlägg är det helt omöjligt för mig att äta något ur den. Jag är briljant!
Anna Andén. 20p
En syrra
Det finns stunder när jag verkligen inser att det finns folk som är släkt med mig. Till exempel min syster. Det som grämer mig lite är att hon hittar lösningar på problem som jag inte trodde hade lösningar.
Vi tar ett exempel. Vi är glömska, förvirrade, tankspridda, snurriga. Kalla det vad du vill. Går jag upp för trappan för att hämta något glömmer jag 9 av 10 gånger vad det var så fort jag kommit upp. Inte nog med att trappstegen tar mycket energi. Den tankeverksamhet som sätts igång när man vet att man har glömt något är inte att leka med. Både tid och energi går åt. Uppenbarligen helt i onödan. Vet ni vad syrran precis sa?
- Anna, det här är min bok där jag skriver upp vad jag ska hämta på övervåningen.
Det känns nästan förnedrande, men ändå fantastiskt. Genialiskt!
Jag kommer ha så mycket tid över i framtiden.
Hemvisit
Nu har jag en mycket spännande grej som väntar. Nämligen en spikmatta som man ska ligga på. För mig klingar "lägga sig på en spikmatta" ungefär likadant som "sticka kniven i sin mage". Eller? Mamma påstår att det ska vara bra. Det säger hon i och för sig om broccoli med, så man får ju ta det med en nypa salt.
Såhär bra gick det igår. Ni ser helt rätt. Jag blev inte utvisad. Lyckades till och med träffa stolpen, kryssribban och slutligen nätet. (från rätt sida för en gångs skull) Men här kommer en hemlighet. Det handlar inte att göra många mål, det handlar om att göra de som är viktiga. Precis innan matchstart slängde nämligen AK ur sig:
- Vinner vi idag putsar jag målskyttarnas skor.
Sånt kan få gamla rävar som mig och Elin att vakna till liv.
Oj hej
Vet inte om jag bara ska skita i det som har hänt i veckan och börja från där vi är nu. Det låter vettigt. Dock är det en sak jag verkligen känner ett starkt behov av att berätta.
Jag tror att Linnea Carlsson går igång på kött.
Själv påstår hon att hon inte gör det utan säger:
- Jag blir bara glad av det.
Har fortfarande lite svårt att förstå grejen med att gnida in sina händer och sitt ansikte med en marinerad flintastek. Är det någon, förrutom Linnea, som förstår tjusningen i det får man gärna lämna anonyma tips i min brevlåda så lovar jag att vi ska gå till botten med det här.
Till historien hör inte att Jenny fick en flintastek kastad mot sig och att Frida blev örfilad med en annan. Det är bara sådant som förgyller vardagen lite.
