Släkten är värst
I Torsdags var det släktmöte uppe i Kämpersvik. Även ett guldbröllop hann vi med.
50 år säger jag bara...
Hur som helst, trots att vi är en mycket liten släkt träffas vi väldigt sällan allihopa samtidigt. Men nu var det alltså dags! Alla verkade tycka att det var något alldeles extra för alla släktmedlemmar sprang omkring med var sin(!) kamera och tog kort på allt och ingenting.
Tillslut var det dags, Mamma kunde inte bärja sig längre:
- Nu ska vi ta en släktbild!
Uppsläpning av mormor på berget och sedan var det uppställning:
Roger och Stefan var fotografer med ca 5 kameror i varje hand eftersom alla ville ha ett eget exemplar. Efter mycket posande hade alla kameror fått en go samling släktbilder. Då utbrister plötsligt någon:
- Men! Vart är Sara?
Alla börjar leta runt sig och det är tillslut väldigt tydligt att Sara fattas i samlingen.
Så när vi äntligen har vår kanske enda chans på flera år att ta en riktig släktbild så lyckas vi missa en man på grund av ett toabesök.
Vad är det för familj jag har fått växa upp i?!
en av de bästa må jag säga :)