Jag tycker det är riktigt tråkigt med människor som inte vill hjälpa världen att komma framåt. Som inte orkar lyfta ett finger för att hjälpa den nytänkande och kreativa människan.

Som en dag i Sofis pool! Vem får den briljanta idén att undersöka om det går att simma ett varv i poolen med en öl i varje hand utan att doppa ölburkarna i vattnet eller hälla ut något? Jo självklart jag. Lyckligt presenterar jag idén för Malin som sitter bredvid. Hon håller direkt med om att jag borde prova.

Jag tar en öppnad öl i varje hand och börjar simma. Följande händer: Mitt huvud hamnar under vattnet och jag lyckas inte få upp det eftersom händerna håller i öl och fötterna sitter helt enkelt för långt bak. Jag inser att det inte kommer gå utan luft. Eftersom Sofi är lyckligt ovetande om att hennes pool riskerar att få 66 cl öl i sig börjar jag sparka med benen som ett tecken till Malin att hon ska komma och ta ölen och hjälpa mig upp.


Men inget händer...  Jag börjar få ont om luft och paniken börjar komma. Jag är sekunden från att släppa ölburkarna när jag äntligen lyckas få huvudet över vattenytan. Och vad är det man får se? Ingen Malin som är påväg för att hämta hjälp. Utan en Malin som trycker intensivt på kamerans avtryckare samtidigt som hon kämpar i skrattkramper. Så fruktansvärt tråkigt gjort!