Vi är på landet. Sara låg vaken häromnatten. Hon kunde inte sova, så hon skrev en dikt:

Det knakar till
Inte långt kvar
Jag ska orka
Öka tempot
Sista backen
Öka tempot ännnu mer
Snart framme
AJ!
Det gör ont
Kan inte röra mig
Allt är förstört
om jag bara lyssnat.


Jag och Theresia skrattade.
Mamma sa som mammor ska:
- Den va ju bra Sara!