Häromdagen var jag på statoil.
Jag tror att jag sällan har gjort mig så o-populär på så kort tid.

Samtidigt som jag försöker hålla ett samtal i telefonen ska jag betala en liten chokladbit.
Mitt kort fungerar som vanligt inte och jag spelar oförstående:
(kassörskan) - Brukar ditt kort krångla eller?
(jag) - Njaae...det har väl hänt någon gång...
- Okej, jag behöver legitimation.

Jag letar långsamt upp körkortet och blir stående med det i handen eftersom personen i telefonen antagligen säger något av värde. Jag kan inte göra två saker samtidigt så tillslut rycker kassörskan körkortet ur handen på mig.

(kassörskan) - Du har inte tankat eller?
(Jag) - Nej.
- Okej, köp medges ej.
- Va?
- Köp medges ej! (ökad irritation)
- Men, det är ju bara choklad...
- KÖP MEDGES EJ!
(jag börjar skratta och leta efter Rikard och Camilla som passande nog har sprungit iväg för att leka kurragömma, tillslut ger jag upp.)

- Okej okej...skitsamma då..., (säger jag och går uppgivet därifrån)
- DU! Lägg tillbaka chokladen!

Och förrutom hennes utskällning gick det även upp för mig att mitt kort är tomt!
Det dämpade inte smärtan.

Det var inte hon.