Vi har ju en kom-radio på jobbet som typ alla på hela fjället kan höra en i.
Ibland händer det att folk gör bort sig i radion. Igår kan det dessvärre ha varit jag...

Igår kom en borttappad unge till mig i liften och vill hitta sin mamma.
Jag tar med mig ungen och ropar i kom-radion att en liten kille har tappat bort sin mamma.
- Japp jag kommer ner till dig! Hör jag pistören säga.

Precis efteråt är det någon annan som har hört mig och ropar:
- Anna var heter killen?
Jag frågar såklart ungen vad han heter men hör inte riktigt:
- Sa du Isak?
- Nej! Lovisa!
Det är väl ett tjej-namn tänker jag och får plötsligt syn på en stor namnlapp hon har på hjälmen.
Det står Lovisa!

En gång till kommer det:
- Vad heter killen?!
Jag kan inte hålla mig för skratt och pressar fram nåt sluddrigt:
- Lovisa...
- Va?! Lite tydligare tack?
- Han heter Lovisa!
- Då var det inget, klart slut.

Jag går genast till Rikard för att berätta om mitt lilla missöde.
Han kollade på mig som om jag vore dum i huvet. På riktigt.

Nu till något roligt istället!
Jag och Camilla har lärt oss att åka såhär!