Det där med att ramla är ganska tråkigt. Igår ramlade jag två gånger, utan att vara full en enda gång! Först hittade jag mig själv ligga raklång på rygg på en parkeringsplats. Det var ett ganska skönt fall med tanke på att det var på is.
Den andra ramlingen var värre. Tanken var att ställa mig på händer mot en vägg. Det visade sig att det fanns en dörr på den väggen, fast utan dörr - allstå, ett hål! Man blir så förvånad när man väntar på att väggen ska ta emot en, också gör den inte det. Istället gör man en av världshistoriens värsta vurpor. Det positiva är att mina armar blev något längre efter fallet. Det negativa är att jag inte kan använda dem, de hänger liksom bara slakt längs sidorna..