I lördags hände det mig något väldigt sorgligt. Jag skulle helt normalt gå på toaletten. Inget fel med det, men det var när jag var färdig som tragedin inträffade. Allt var klart pappret låg där det skulle osv. Jag skulle i princip bara spola när jag av någon anledning råkade titta ner i toalettstolen. Längst ner skymtar jag mitt armband som jag inte har tagit av armen på ca 2 år.

Samtidigt som jag får syn på armbandet i holken och drabbas av panik drar en av mina armar automatiskt i spolgrejen. Allt spolas ner, 5 sekunder senare är allt borta. Jag står ensam kvar på toan och missödet är ett faktum, reaktionen går inte att hejda:
- NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!

Där snackar vi att man får lida för att man har dålig motorik, för att man inte kan stoppa en väl inövad rörelse. Resten av gänget tittar förvånat upp när jag kommer ut från toaletten:
- Vad hände?
- Jag spolade ner mitt armband...
- Men, du skrattar!
- Jag är i chock!

Nu slipper jag iaf tejpa handleden på matcher ett tag framöver. Den kroniska handledsskadan började nog bli misstänksam trots allt. Men det känns inte bra, jag känner mig..naken!