Mitt på själva julafton tog jag och min kära familj en promenad ut i storskogen! Mellansystern Lisa utsåg sig själv till guide och ledde engagerat familjen runt under vandringen. Efter ett tag stannar Lisa till och visar på några spår i snön:
- Ja familjen, här ser vi då typiska spår efter en björn!
Alla stannar och tittar intresserat på björnspåren utan några vidare reflektioner.




Vi har tagit oss igenom denna jul på ett förträffligt sätt. Lagom kaos-artat som vanligt. Pappa drog på sig sina tighta röda tomtebyxor och sprang iväg över ängarna för att leka tomte nån annan stans. Här hemma var Sara tomte och gjorde sitt bästa. De trevliga kommentarerna till henne blev:
"Tomten, ge fan i att röra våran hund!"
"Har du inga mer paket kan du dra härifrån nu!"
Lisas rim på tröjan till Sara måste ha blivit årets rim utan rim:
"Du önskade dig inget annat än kläder så hoppas det blir bra med den här".

Nu på kvällen tog vi även en tripp till kyrkan. Prästen tyckte att det var kul att alla kunde komma, han sa också att gud fanns på plats. Jag tycker det är konstigt när någon är där som man inte kan se. Fast samtidigt vill jag inte säga något om att jag tvivlar på att han faktiskt var där nånstans. Jag kan ju inte bevisa att han inte var det, och prästen lät sjukt övertygad! Hur som helst. När prästen avslutade det hela med "gå och vila i frid" vände jag och Sara oss mot varandra:
- Jaha, vart ska vi då ta vägen? Hem kan vi ju knappast åka!