Det känns så tråkigt att skriva detta. När ni läser kommer ni sitta där, småle lite, nicka för er själva och tänka något i stil med: "Vem hade inte kunnat räkna ut att det där skulle hända".

Hur som helst, idag skulle jag bjuda Malin på hemlagad lasagne. Matlagningen gick skitbra, fick jag för mig, och jag kände självförtroendet växa. I det läget borde jag tänka "YES! Jag lyckades! Nu avslutar jag här medan jag är på topp". Det tänkte jag tyvärr inte. Istället tänkte jag en ytterst felaktig tanke i form av "tänk om man skulle försöka göra lite julkola när man ändå är på topp". Aj aj aj, jag hör själv såhär i efterhand hur befängt det låter.

Hur som helst, julkola kan inte vara så svårt. 4 dl vipsgrädde. Ja men den minsta kastrullen rymmer ju lätt 4 dl. Den tar vi! I med alla ingredienser, allt fick plats! Låt det koka upp. Vafan, allt som fick plats i kastrullen innan får inte plats längre, kolan blir plötsligt aggressiv och växer. Den kommer mot mig som ett monster!

Ibland tycker folk att det är kul att jag vågar bjuda på mig själv och mina misstag. Det brukar jag kunna göra såhär i efterhand. Men hade ni vart där hade ni inte sett en såndär skön typ som garvar lite åt sitt misstag och rycker på axlarna. Nej jävlar, var en halv sekund ifrån ett raseriutbrott där kolan och kastrullen hade flugit i golvet med besked. Lyckades lugna mig, säga min lilla svordomsramsa tyst för mig själv, ja men ni kan tänka er Rudolf i Sunes jul så förstår ni ungefär.

Eller ja, jag skulle ju kunna vara riktigt snäll och visa en bild, så förstår ni exakt...