När man skämtar med folk härifrån så förstår de ofta att det är ett skämt. Då brukar de flesta skratta eller le lite snällt, alternativt medlidsamt. När man bjuder in folk från Linköping och Norrköping och försöker skämta med dem får det en helt annan effekt har jag märkt.

Jag har ett väldigt bra glas hemma som jag fick av Frida på studenten. Av någon anledning drog jag fram detta glas i Lördags för att visa Camilla och Rolle.


Ni förstår säkert själva vilken glädje detta glas är kapabel till.

Hur som helst. Med min sarkastiska skämtröst säger jag till Camilla:
- Kan inte du ta glaset och plinga på hos grannen och se om dom fyller på?`
Camilla tittar helt lugnt upp, sträcker ut handen efter glaset och säger:
- Jaha, okej då.

Camilla vandrar iväg medan jag Nea och Rolle förväntansfullt sitter kvar. Hon blir borta ett tag men tillslut kommer en otroligt lycklig människa inhoppande i lägenheten.



Tydligen fyllde en Bacardi breezer bara halva glaset så hon tiggde till sig en extra.
Ingen skam i kroppen, det märks att de har en annan kultur i Linköping.

Själv gör jag mitt bästa för att undvika grannarnas blickar i några dagar..