Det här är egentligen rätt pinsamt, men jag är rädd för en människa jag delar ut post till. Rädd på riktigt! Så rädd man är när man tror att man ser ett ansikte som kollar på en genom sitt sovrumsfönster när man vaknar mitt i natten.

När jag går till huset har jag två tankar:
1 - Titta ner! Inte in genom fönstrerna. Jag tycker fönster är läskigt.
2 - Gå lugnt! Spöken och läskiga människor känner om man är rädd.

Det brukar bli så att jag går ungefär lika lugnt som gångarna i OS samtidigt som blicken flackar överallt. Genom fönstrerna, bakom mig, framför mig, igenom alla buskar.

Det pinsamma är att huset ligger helt öppet och folk går runt omkring hela tiden. Ändå blir jag så nervös att jag alltid måste skynda mig tillbaka till kontoret för att kissa. När jag går därifrån svänger jag snabbt runt hörnet så att de inte ska hinna skjuta mig i ryggen.