Igår satt jag 3 timmar, idag 1,5 timma. Alltså 4,5 timma framför datorn för att få ett program att fungera. Jag har skrikit, jag har varit en sista eftertanke ifrån att slänga datorn i containern utanför huset, jag har skällt på mamma när hon försökte hjälpa mig. Jag sa: "Det GÅR inte!"

Idag lät jag slutligen mamma hjälpa mig. Så, fixat på 10 minuter.
Och där står hon, flinar lite och säger:
- Vad nöjd jag känner mig nu.

JAHA!?

Min hjärna går på högvarv. Jag vill förstöra något så jag kan säga:
- Oj, det funkade visst inte alls, sorry morsan.
Sedan skall jag låtsas tänka till ordentligt och tillslut lyckas fixa allt på egen hand.