Igår åkte jag till Statoil för att be dem fixa några lampor som hade gått sönder. Efter att mannen där inne hade försökt i ungefär en halvtimma slog han fast:
- Tyvärr det går inte.

Vem tror ni då åker hem, öppnar motorhuven och har bytt lampjäveln på 5 minuter? Just det. Jag var så ruskigt nöjd med mig själv att jag inte ens tog illa upp när Jenny 5 minuter senare säger att jag är manlig. Jag säger som min förebild till mor alltid har sagt:
- Här behövs inga män.

Det går inte. Finns det nån värre mening?


 Det går inte.