Idag va en jättebra dag. Jag vet om det nu men jag kommer inte kunna uppskatta den förrän imorgon när den är borta. Konstigt. Måste vart en vikarie eller en nyanställd som installerade själva uppskattningsfunktionen på mig. Jävla osis.


Fikade med Matilda förut. Hon är bra på att fika. Hon dricker te och äter lagom fort. Det tycker jag är imponerande för jag slänger alltid i mig allt även om jag bränner sönder tungan. Skämt åsido (lägg märke till ordförrådet). Hon imponerar på mig. Nu tänkte jag skriva faktiskt efteråt. Men det gör jag inte. Hon imponerar på mig.

                                                              Se. Hon är inte ens rädd.

På jobbet läser vi dödsannonserna i GP varje morgon. Vi brukar säga "Jag ska bara kolla om jag lever idag".  Det tycker jag är fint. Jag vet verkligen inte vart jag ville komma. Hoppas någon fattar det fina.

När jag var liten blev jag kallad för tomaten för att jag alltid rodnade. Jag skämdes för allt. Nu gör jag inte det så mycket längre, men idag gjorde jag det. Jag erkännde en sak, en hemsk en. Men nu är jag vit igen och nöjd som en nyparad stare.

Nu ska jag erkänna en sak till. Jag googlade "skämt åsido" för att veta om de va så man sa.
https://www.flashback.info/showthread.php?t=234126        Det var det.      Imponerande va?

Nu ska jag gå och ligga med Rachel i Vänner.

Förresten. Matilda frågade en intressant fråga förrut. "Hur mår du?"  
Funderar fortfarande.