Nu är det igång igen. Har alltid varit en hängiven fanatiker men allt är bortblåst. Det är tråkigt och ingen är bra. Säger jag efter 10 minuters tittande.

Jag tycker synd om mig själv. Det är så synd om mig. Jag måste jobba. Måste träna. Jag har det verkligen svårt! Speciellt jobbigt att jag måste festa och bli sådär sliten hela resten av veckan. Och gud vad synd det är om mig att jag alltid får minnesluckor och alltid måste dricka den sista shoten.

Ingen läsare hittills. Tror jag. Hur vet man det?

Imorgon ska jag shoppa. Det är inget jag är stolt över men jag längtar faktiskt. Egentligen tycker jag shoppa låter löjligt. Speciellt folk som har det som hobby. Förlåt alla. Jag mår så fruktansvärt bra av det bara. Men som sagt, man köper grejer som man har på sig ibland, det ÄR löjligt, hur bra jag än mår av det.

Också vill jag ha ny dator.

Nu kom min hjärna helt utan min tillåtelse in på kärlek. Vi är ofta ovänner jag och min hjärna. Hade vart trevligt att bli kär. Ibland blir jag kär i alla människor, eller jag försöker iaf. Fast egentligen blir jag aldrig det. Jag blev det en gång.

Jag älskar Linnea Carlsson. Hon är min bästa kompis. Alla borde ha hon.