Jag tycker synd om min vad. Den är blå, röd, tjock och svullen. Tjockare än vanligt alltså.
Innan jag åkte till Micke i måndags hade jag en, iofs rätt stel, men smalare, något blek men ändå snyggt hudfärgad vad. Sen masserade (torterade)han den...

Mamma tyckte inte jag skulle åka till Micke nåt mer. 
Men jag gillar den känslan när det gör så fruktansvärt ont att gråta och skrika inte räcker till.
Jag är ju en rätt hård tjej



Snart ska jag och Malin till gymmet. Det är så tomt där på fredagkvällar.. vad gör alla då liksom?
Inget går upp emot att maxa i vadpressen samtidigt som hela Sverige tittar på sjungande 16-åringar.

Skämt åsido, vi gör det inte för att bli starka. Vi gör det för att få ut DET. För att klara dagen...

Förresten, gillar min och Willes sms-konversation.
"Skulle du kunna göra mig en tjänst?"
"Vad ska du ha?"