Ibland gillar jag sånna dagar när allt är mörkt och man inte ser en ljusglimt på hela dagen. En sån dag var det idag, men den var bra. Det känns som att jag har bestigit ett berg. Tänkte skriva mount everest, men förmodligen hade det tagit lite längre tid än en dag. Men ett lagom högt berg. 50 meter över havet typ.

Jag har satt mig själv i en jävligt knivig knipa. Det är den 20de oktober, och jag går fortfarande i shorts hela dagarna. På jobbet alltså. Anledningen är mycket komplicerad och inte alls så enkel som att jag tycker det är skönt. Det är INTE skönt!

Problemet började med att jag inte vågade prova mina långbyxor i år eftersom jag misstänker att dom har blivit för små. För att kunna fortsätta leva i förnekelse hoppar jag alltså över att ta på mig dom. Då uppstår problem nr 2. Tänker ju inte gå och be om ett par nya i större storlek. Sånt är alltid jobbigt. Resultatet av detta är inte svårt att räkna ut.
Jag får fortsätta med shorts.


Det jobbiga är att alla jag träffar ute säger:
 - ååh lilla flicka fryser du inte?
Och puckot Anna Andén svarar:
- Nejnej! Jag lovar att jag klarar shorts in i November!

Japp! Där är problemet. Aldrig att jag förlorar den tävlingen! Jag letar efter en syndabock men hur jag än vrider och vänder på det får jag skylla mig själv. Jag hatar den meningen!

Dessutom har jag hört att håret på benen växer snabbare om det är kallt.
JÄVLA PISSDAG!


Jo förresten, det var en ljusglimt idag. Jag träffade Patrik. Det var bra, jag gillar Patrik!

Rolig bild på Skog. Ser ut som hon dör. Fast hon skrattar. Ha Ha!