I Stora Höga har vi en kvinna som heter Arga Tanten. Antar att jag inte behöver berätta att hon har ett rykte om att vara rätt aggressiv? Alla verkar råka ut för henne hela tiden, alla utom jag! I 16 år har jag på något sätt lyckats undvika denna kvinna. Men nu har även jag väckts ur min glasbubbla.

Oskyldig som jag är joggar jag lugnt och fint på cykelbanan. En tant kommer mötande, får för mig att hon går lite mot mig, som om hon har planer på att preja mig av vägen. Vid själva mötandet är hon helt klart på MIN sida av cykelbanan men som den givmilda själ jag är delar jag gärna med mig. Jag ler och säger glatt hej. I samma ögonblick ser jag hur hon knyter näven och hennes blick går inte att ta miste på. Den säger ANFALL! Tror jag hoppar ca. 2 meter (vilket antagligen är personbästa) och är minst sagt jävligt nära att sluta i diket. Chockad och omtumlad försöker jag samla mig "Vad fan var det?". Sen kommer stoltheten, jag har träffat Arga Tanten!


Att ha en blogg är något jag borde tycka är töntigt. Det stör mig att jag inte kan tycka det nu. Alla mina röster i huvet skriker -ANNA DET ÄR TÖNTIGT! Men jag höjer musiken och låtsas att jag inte hör. Jag är inte töntig. Men om jag inte hade haft en blogg hade jag skrivit om hur töntigt det är...i min dagbok... Just det, min dagbok! Det är dagbok man ska ha! Det känns hett. Hetare än blogg. Undrar om man kanske kan lägga upp sin dagbok på internet?

Jag vann på TP ikväll! Och på geni i onsdags. Min utvecklingskurva går spikrakt uppåt just nu.