För att kompensera mitt uteblivna bloggande igår tänker jag överdriva regält och skriva EN GÅNG TILL!

Nu är middagen klar. Tack å hej. Och hejdå. Nu är det tomt i huset men morsan blåser på med Kelly Clarkson så att porslinet hoppar. Anar att hon känner bitterhet och vill förgöra huset en gång för alla innan vi flyttar..

Hon satte sig mitt emot mig här vid bordet nu. Morsan alltså. Mina händer skakar när jag skriver... Den dagen hon kommer på att den här bloggen existerar är samma dag som den går i graven för alltid.

Min syrra Lisa har fått en rolig grej för sig. Varje gång någon säger något fäller hon in kommentaren:
- Vad var det som fick dig att säga just det?
När man kollar konstigt på henne får man en blick som säger att man är helt hjärndöd. Lägg dig i fosterställning och invänta döden typ!
-Men vadå? Hur fan kommer alla på allt de säger? Det är sjukt ju! Vad som bara ploppar upp i folks hjärnor.


Någonstans når man kanske en gräns där man har tänkt alla tankar och måste ta till reserven, men vid 18 års ålder?



Just det. Ska skriva en snäll sak om Sofi. Hon är kreativ. Och hon peppar mig i min kamp upp mot 450 kilo. Sanna vänner står kvar när dom andra har gått.