Vissa kvällar pallar jag bara inte. Är det någon som verkligen kan ta knäcken på en så är det man själv. Jag vill bara ut och springa flera mil. Fort. Men foten är stukad, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Tejp?

Tur att jag är så jävla bra på att skratta bort saker.

-Vad är det?
-Inget.
Och det värsta är nästan att det är helt sant. Eller "allt" stämmer kanske lika bra...

Äh shit vilken formsvacka jag har ikväll. Måste verkligen ut. Nu.


Grattis igen syrran. Älskar dig som fan.