Idag har jag haft en konversation. Allstå en riktig. Ni vet en sådan när man frågar saker och berättar saker om sig själv. Det händer väldigt sällan. Ofta består en dags prat på jobbet enbart av pikar, skämt, klagomål, och sådana saker man säger varje dag, bara för att man alltid har gjort det... 

...som att säga till Jos att jag inte kommer ta honom på snoppen.


Jag har gjort ett nytt körkort. Jag har grämt mig för det i 2 månader, det tog 10 minuter.

Nu vet jag att mamma vill ha upp mig ur sängen och in i köket, antagligen har hon ingen att prata med.
- Annaaaaaa!
- Ja?
- Har du inte sett att du har fått post?
- Nej...
- Men det är väl spännande?!
Den lätte går jag inte på. Jag blir kvar i sängen.
Och post som är SÅ spännande!