I morse åkte jag och Micke till spåret.
Synd att kalla det spår i och för sig...
Upp och ner, upp och ner. Stora stenbumlingar, tjocka rötter,  bäckar att hoppa över och träd att krypa under.
"Stigen" bestod dessutom av ett tjockt lager lera så att hela fötterna precis sjönk ner. Detta bestod i 7,6 kilometer. Vilket kändes som 7,6 mil.

- Du får 4 minuter per kilometer på dig...kanske 4,5...
Ha, det är inga problem tänkte jag och sprang iväg...ca. 50 meter...
Då ändrade jag snabbt målet till att ta mig runt helskinnad.

6 minuter per kilometer blev det...
Säger bara till alla Vallen-tjejer: Trevlig vinter, vi ses i vår.
Glöm inte pannlampa och tejpa fötterna HÅRT.


Ser ni den onda blicken? Låt er inte luras