Jag försöker få med mig människor till gymmet. Eller en människa hade till och med räckt.
Har försökt ett tag nu. Och det är nog rekord i ursäkter. Goda som dåliga:
- Jag jobbar.. (en av de dåliga)
- Jag är sjuk
- Hallå jag håller faktiskt på och bråkar med mina kompisar! (godkänt)
- Ha ha ha...
- Vadå du kan väl ta med ipoden istället?
- Gymma? Jag behöver slå någon! (jo den håller den me)
- Tvättar...(pfff)

Idag har jag slutat på posten. Tårtan gjorde succé:
- Det här har inte du gjort, det är din mamma! Jag visste det!
Vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt...Fick även den här av Valter:
- Vem fan ska jag nu hacka på i köket? Aja det dyker väl upp något annat pucko här så småningom...

Kul att få stå i centrum för en gångs skull. Chefen sa t.o.m. mitt namn på morgonmötet! Då fick jag en klump i bröstet, det är nämligen inte många som blir omnämnda. Ofta slutar man bara utan att någon märker det. Sedan frågar någon 2 månader senare "Var har hondär blonda tjejen tagit vägen som brukade stå här?"

Fundering Fredag eftermiddag:
Varför sitter alltid gurkplasten så bra på gurkorna?
Det spelar ju liksom ingen roll hur gurkan är formad så sitter den som en smäck.

-Nea får jag låna din toa?
-Det beror på vad du ska göra.
-Bajsa!
-Ja då går det bra.
Inte så men...vad kunde vart värre?


Nu ska jag till gymmet iaf. Jag tänker inte låta er motarbeta min fysiska status.