Julafton är uppenbarligen en dag när det där lilla extra inträffar.
Idag har jag skrattat, och skrattat, och skrattat...

Första skrattet kom när vi var tvugna att trycka på nödstopp.
När vi startar liften står en liten kille redo med liften under rumpan.
Då händer det!

Istället för att linan löper ut som den ska, så låser den sig.
Detta innebär att linan alltså inte löper ut.
Vilket i sin tur innebär att den lille killen sitter på bygeln som ganska snabbt stiger mot skyn.
Som en gunga högt över marken ungefär.

Det totalbrister för mig och Rikard. Det är omöjligt att hålla sig.
Sara får bli den som springer ikapp och fixar ner killen på jorden igen.
Väl nere höjer han armarna i nån slags segergest mot resten av sina små skidskolekompisar.

Men somliga straffar gud direkt.
Ska hjälpa syrran på liften.
Självklart fastnar linan igen och jag flyger som en vante med liften och ramlar hjälplöst på huvet.
Nu klarar jag att hålla mig utan problem medan Rikard ännu en gång har svåra problem med ett skrattanfall.

Det blev populärt i liftkön iaf.
- Har du inga fler roliga trix att bjuda på?

Nu är det Kalli Janka!
Som vi sa när vi va små.


Världens bästa liftvakt ja. Ja. Ja just det. Jadå