Självförtroende

Jag bara måste berätta om en sak som hände igår. Som lite kuriosa kan jag berätta att vi hade lagfest hemma hos Jenny och Sofi och därefter gick vi vidare till stenungsbaden. Och det var DÄR det inträffade en, ja, jag vet inte om jag ska kalla det rolig händelse, men lite udda kan man beskriva den som.

Jag står kvar inne vid toaletterna och försöker få tag på Nea så jag har fullt upp med att greja med telefonen. I andra änden står 3 för mig helt okända tjejer och pratar. Plöstsligt ser jag hur de börjar gå mot mig. Den första tjejen stannar till bredvid mig, spänner ögonen i mig och säger:
- Näe! Vi tycker verkligen inte att du är snygg!
Jag tittar förvånat upp och säger något i stil med "Okej".
Efter henne kommer den andra tjejen:
- Nä det är du faktiskt inte!
Jag står fortfarande kvar lite chockad och klämmer fram ännu ett "Okej".
Sedan kommer även den tredje tjejen förbi, synar mig uppifrån och ner, nickar sedan instämmande och går efter sina kompisar ut från toaletten.

JAHA?
Det var det självförtroendet.

Hon

Har spenderat den gångna helgen i Uddevalla hos Theresia som kan vara en riktigt klippsk tjej ibland. Tyvärr kan hon ibland vara lite för snabb på att kontra för sitt eget bästa, vilket kan resultera i riktig underhållning:

(Jag) - Du har vitaminbrist.
(Th) - Det har jag inte alls!
- Jo du har vita prickar på naglarna!
- Men det har jag alltid haft,
- Ja men man får det för att man har vitaminbrist ju!
Theresia kollar irriterat på mig, som om jag vore en idiot, och utbrister:
- Öh a, eller så får man det för att man har slickat för mycket RÖV!

Lite som att lägga krokben för sig själv..

Men vad gör det? När hon är med kan himlen rasa ner, eller huset blåsa bort, eller eller havet svämma över. Det ordnar sig.

Matfight

Idag var man tillbaka och jobbade på dagis en liten sväng. Shit vad sugen man blir på att skaffa egna barn när man jobbar på dagis!

Haha! Trodde ni va?
Jag vill verkligen uppmuntra alla vänner och bekanta att skaffa barn, själv står jag nog över.
Måste även tilllägga att det känns som ett hån att dagisköken serverar köttsoppa. Vem fan vill äta det? Inte jag iaf, och inte heller 3-åringarna -vilket de har min fulla respekt för!

Men nej, bambatanterna tänker tankar som:
"HAHA! Nu ska dom få torka köttsoppa från väggar och tak!"
"HAHA! Nu ska dom få sopa porslin när ungarna i vrede kastar iväg glas och tallrikar"
"HAHA! Nu ska dom bli hörselskadade av skriket från 15 hungriga barn som inte vill äta diskvatten med kött(?) i!"

Jag har naturligtvis inga bevis för att dom tänker så, men min kvinliga intuition och medvetenheten om skadeglädjens styrka är väldigt övertygande.


Snurrigt...

Jag är helt förvirrad. Nyss gick jag in på toa och började borsta tänderna. När jag hade börjat kom ja på att det var fel, jag gick ju faktiskt in på toan för att jag var kissenödig. Det var bara att avbryta. Därefter sprang jag runt i lägenheten och letade febrilt efter telefonen, hittade den och började skriva ett sms. Då kom jag på att det inte var sms jag skulle skriva, utan blogg. Nu har jag tillslut kommit rätt. Dock har jag ingen aning om vad det var jag tänkte skriva från början. Men med nyborstade tänder är jag nu sjukt redo för en träning iaf.



upprörd

Igår var det kalas hos Nea. Nea själv var för övrigt i väldigt fin form. Själv pratade jag bara med folk jag redan kände med motiveringen "Jag behöver inga nya vänner" Sofi förtydligade det hela med "du har inga vänner", men jaja, skitsamma.

Jag och Theresia sitter i ett hörn och bevakar händelserna lite, jag lutar mig mot henne och säger:
- Kolla på Julia, hon blir så upprörd när hon dricker.
Julia uppfattar att jag nämner hennes namn och spänner ögonen i mig:
- Anna, vad sa du om mig?
- Äh, de va inget..
Julia är nu riktigt upprörd och fortsätter:
- Kallade du mig för hora?!
- Nej
- JO det gjorde du!
- Nej det gjorde jag inte, säger jag och har svårt att hålla mig för skratt.
Inte heller det hjälpte för att övertyga henne, hon reser sig plötsligt upp och skriker:
- HALLÅ, ANNA KALLADE PRECIS MIG FÖR HORA!

Theresia och jag tittar på varann och nickar instämmande, upprörd var ordet.




Rynkor

Jag har börjat få rynkor. Eller en antydan till att det skall komma rynkor så småningom. När jag höjer ögonbrynen och sedan sänker dem igen tar det ganska lång tid innan vecken har lagt sig. Jag bedrövade mig lite för Nea och sa att jag ska sluta bekymra mig och rynka pannan. Då sa Nea att man får rynkor av att le också. Så nu vet jag helt ärligt inte riktigt hur jag skall bete mig. Likgiltighet ger nog inga rynkor.

Fast å andra sidan är det ett gott tecken. Man ser vis ut på något sätt, och det är ju inte ett ord med negativ klang direkt. Jag ska börja lägga pannan i djupa veck, skaffa glasögon och sätta handen sådär under hakan med ett pekfinger lite trummandes mot ena kinden, sedan skall jag säga: "Hmm" och titta upp med en allvarlig blick ovanför glasögonen.

Hej !

Jag må vara dålig på att blogga nu för tiden. Men jag tycker det är tråkigt när människor missar att vissa låtar är bra. Så därför lägger jag nu ut ett riktigt hett låttips här. Man vill ju bara skrika av lycka, fast sansad som jag är brukar jag bara småle och istället explodera av lycka inombords.




Jag har dessutom bestämt mig för att spela i Vallen nästa år. Vilket var självklart för alla andra så jag fattar inte varför det har tagit sån tid för mig att bestämma det. Jenny tyckte i alla fall att det var den bästa nyheten sedan hon fick veta att hon var flata - Vilket känns både kul och lite sorgligt på något sätt med tanke på den väldigt långa tidsintervallen.. Men vad vet jag?

Ja ä inte bitter

Snacka om att vara bitter efter en förlust i Isenta cup:

Jag och Karin sitter bänkade på läktarn för att kolla på finalen som vi alltså INTE gick vidare till. Kan väl erkänna att vi båda två är mer eller mindre bittra över vår förlust. Karin mer visade det sig..

Precis innan finalen skall starta knuffar hon mig i sidan och säger:
- Anna, kom igen, nu skiter vi i detta! Vi tar panten och sticker!
- Panten?! Säger jag och tittar förvånat på Karin som beslutsamt nickar mot en liten låda innehållande ca. 7 st tomma cola- och fantaburkar.

Antingen var det ren bitterhet alternativt feghet för att verkligen stjäla något av värde. I annat fall är jag på riktigt orolig över Karins ekonomiska situation.


Tomt

Ledsen att säga det men just nu är jag en sån där äckligt glad, positiv och allmänt tacksam människa. Okej, jag är kär, fast nej, jag är inte ledsen att säga det. Jag är glad! Ja jävlar vad glad jag är! Hur som helst så är detta min fruktansvärt usla ursäkt till att jag inte har bloggat.

I morgon är det finaler i Isenta cup. Världshistoriens viktigaste cup om man räknar med VM och Champions league.

Idag (Lördag!) har jag pluggat, hela dagen! Vid klockan 19.00 idag plingade Sofi på min dörr. Jag blev så otroligt glad för då insåg jag att hon var den första människan jag hade träffat på hela dagen, och den enda. Hennes pappa Micke hade vart med i "ring så spelar vi".

Ni ser, jag har inte ett enda vettigt ord att skriva.
Jo just det, jag har börjat prata med mig själv också. Envägskommunikation kallas det. Oerhört ogivande och otroligt oattraktivt.



Upp me en tupp

Gott nytt år. Tänkte tanken att skriva en årskrönika. Gjorde inte det, istället har jag bestämt mig för att gå upp om 5 timmar och titta på fotboll. Ska bli jättemysigt, med stort J.

Kollat på lite "sagan om-filmer" idag.
(Jenny) - Ska vi sätta på 3an också eller?
(Sofi) - Ja, är det den sista eller hur många finns det?
Hon har helt klart missförståt innebörden i ordet triologi i uttrycket Sagan om ringen-triologin. Jag tyckte det var extra kul eftersom jag frågade samma fråga en gång. Fast för jättemånga år sen då jag var ett litet barn.



RSS 2.0