Under laddning inför träning i vallens omklädningsrum kommer vi in på att prata om AKs hemland - SAMELANDET!
Det uppstod mycket frågetecken runt detta tema. Är AK verkligen same? Eller råkar hon bara vara född lite norr om oss andra? Vi försökte vända och vrida på argumenten för och emot..

(Sofi) - AK vad heter samernas språk? Är det joddling?
(AK) - Nej! Jojk heter det!
(Sofi) - Kan du jojka då?
(AK) - Nej det kan jag inte, jag är inte same!

Där kunde konversationen tagit slut. Det gjorde den inte..
Sofi tittar med tindrande ögon på AK och säger bönfallande:
- Men kan du inte jojka lite för oss då?
AK tittar uppgivet omkring sig och utbrister:
- Hörde hon ens vad jag svarade på frågan innan?

Sofi släpper fortfarande inte tråden utan fortsätter tills AK (trots att hon inte kan) utlovar:
- JA! Jag ska jojka om vi vinner serien!
Alla var väldigt tillfreds med AKs nya löfte men vi nöjde oss inte.
- AK, om vi vinner serien, kan du inte ta med en ren också då?
Jovisst lovar AK. Men än är det inte slut på löftena..
- Ta med din mamma också!
AK fortsätter lova. Hon skall nu ta med en ren, sin mamma, samt jojka.

Under tiden har Sofi lämnat rummet och befinner sig nu i ledarrummet där vi hör henne berätta ivrigt för ledarna om AKs kunskaper(?):
(Sofi)- AK kan jojka!
(Ledare) - Ja det är väl klart, hon är ju same!

Jag kan inte låta bli att känna: ÅH vad jag längtar tills serien är slut!

Idag träffade jag Matilda, mycket välbehövligt efter ett alldeles för långt uppehåll. Hon hade dock vissa åsikter om mitt bloggande nu för tiden:

Matilda: -Anna, är du lycklig nu eller?
Jag: -Ja...
Matilda: -Tänkte nästan de, du bloggar aldrig!
Hon tar en klunk av kaffet och tillägger men ett bittert tonfall:
- Jag gillar inte lyckliga människor!

Vill gärna tillägga att det även har med tidsbrist att göra. Jag prioriterar nämligen att sitta på facebook, youtube och andra aktiviteter som stimulerar hjärnan så lite som möjligt.

Till Wille som lever sitt liv genom min blogg: Förlåt, jag ska skärpa mig. Du är värd ett bättre liv.

När man har jobbat 25 timmar, kommer hem ensam en söndag på alla hjärtans dag känner man en redig lycka inom sig när man hittar det här stående utanför ytterdörren.

RÖD silviakaka från syrran. Behöver jag säga mer?

Sen blev det Bowling med Jenny och Sofi. Alltså bowling på en söndag och ingen var bakfull! Jättevuxna har vi blivit!

Skickar fett mycket kärlek mot Arvidsjaur idag. Hoppas den kommer fram. Även om alla hjärtans dag är en tönt-dag.