HÖR UPP!
Nu när det är vår tänkte jag återigen försöka göra ett nytt försök med bloggen.

Jag känner lite press. Det gäller att tänka sig för..
Theresia har sagt att jag inte får skriva om henne. Eller jag får inte skriva något om henne som kan uppfattas som roligt. Vilket gör att hela det ämnet känns lite, om inte mycket, oinspirerande.
Någonstans sitter mina tränare och läser min blogg. Då känns det ju t.ex. dumt att skriva om att man har druckit en öl eller två. Inte för att jag som seriös fotbollsspelare ägnar mig åt sådant men jag säger bara OM!
Jag har även min mamma som jag tror tittar in här ibland vilket innebär en hel del begränsningar som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Sedan har vi min chef som bara för någon dag sedan undrade om jag inte trivs på jobbet eftersom jag aldrig skriver i bloggen att jag gör det.

Jag känner mig instängd i ett hörn. Så jag börjar berätta om något som bara är mitt. Min lägenhet - som egentligen är Sofis. Ja ni ser...

Härom helgen iaf så var Theresia lite trött på mig för att det luktade illa från mitt avlopp. (Kan nog inte uppfattas som kul) Jag tog tag i saken och städade. När jag städade duschen hände något, istället för att smutsen rann ner kom den UPP! Det bubblade och något som liknade bajs och tuggade morötter spred sig sakta men säkert över hela toalettgolvet. Eftersom Theresia var lite småsur bet jag i det sura äpplet och arbetade i min tystand med att fixa problemet. Det blev inte fixat. Det blev VÄRRE! Mer och mer tuggade morötter kom upp. Tillslut var jag tvungen att ge ifrån mig ett litet rop på hjälp.
- Vad är det?
- Jo det kommer bajs ur duschen. Sa jag lite försiktigt och höll paniken inom mig.
Fick en suck som svar som säger ungefär "vad har du nu gjort?"

Mitt i allt ringer Jenny och undrar vad jag gör. Jag svarar (även här med påklistrad lugn):
- Inte så mycket men det bubblar upp bajs ur duschen.
Och plötsligt har jag en gapskrattande Jenny i luren också.

Hur som helst, jag fick ringa Hubert som skulle fixa toan. Hubert dök upp en lördagmorgon kl 10. Hubert hade inte kallsonger, och hade han det var dom små. Det var inte Hubert, han var stor och likaså hans stjärt. Han borde haft stora kallsonger och mindre byxor. Inte tvärtom.

Hubert suckade, och suckade, och suckade. Han hämtade fler och fler maskiner i sin bil. Tillslut var det fixat. Jag frågade vad problemet hade varit. Han svarade:
- Toapapper.
- Men vad ska jag då torka mig med? Undrade jag.
- Ja men du behöver ju inte slänga det i duschen efteråt, menade Hubert.
Jag skrattade oskyldigt och sa att det måste vara Sofi. Hubert skrattade inte. Han sa:
- Du, skyll inte på henne hon har inte bott här på evigheter!
Sedan gick han.

Just nu pågår det alltså en utredning om vem som av någon mystisk anledning har stuvat ner några rullar toapapper i mitt avlopp. Malin är huvudmisstänkt och likaså alla andra. Man kan visst inte lita på någon längre..