Jag är bränd av en manet i knävecket.
Maneten är ett djur som jag verkligen har respekt för.

Jag tror nästan den kommer 3a på respekt-för-djur-listan.
1. Val
2. Blodigel
3. Manet?


Jag simmade runt med Malins undervattenskamera för att få lite goa bilder på maneter, men jag var alldeles för rädd. Jag får en känsla av att man kan åka in och försvinna i nåt hål bland alla trådarna. Jag har aldrig hört talas om något sådant fall, men jag tror ändå ni fattar vad jag menar.



Inte kul bild.

Nu har det hänt. Jag visste att det skulle komma!
Jag har lagt mig till med en tant-sysselsättning!
Och jag tycker dessutom det är kul!

Jag löser korsord. Eller rättare sagt.
Jag försöker lösa korsord, och jag försöker hela tiden, så fort jag får en lugn stund.
Innan när jag hade en lugn stund satte jag på datorn, nu försöker jag lösa korsord. En utveckling som går i helt fel riktning...

Jag insåg idag att jag än så länge är i förnekelsestadiet.
En jobbarkompis frågar mig:
- Löser du korsord hemma också eller bara här?
- Nej bara här, aldrig hemma!

Jag ljög henne helt spontant rätt upp i ansiktet. Helt utan tanke på att jag ljög.
Sjukt läskigt.

En fruktansvärd sysselsättning vill jag dessutom meddela eftersom det alltid slutar i ren och skär ilska från min sida.

I Torsdags var det släktmöte uppe i Kämpersvik. Även ett guldbröllop hann vi med.
50 år säger jag bara...

Hur som helst, trots att vi är en mycket liten släkt träffas vi väldigt sällan allihopa samtidigt. Men nu var det alltså dags! Alla verkade tycka att det var något alldeles extra för alla släktmedlemmar sprang omkring med var sin(!) kamera och tog kort på allt och ingenting.

Tillslut var det dags, Mamma kunde inte bärja sig längre:
- Nu ska vi ta en släktbild!

Uppsläpning av mormor på berget och sedan var det uppställning:



Roger och Stefan var fotografer med ca 5 kameror i varje hand eftersom alla ville ha ett eget exemplar. Efter mycket posande hade alla kameror fått en go samling släktbilder. Då utbrister plötsligt någon:
- Men! Vart är Sara?

Alla börjar leta runt sig och det är tillslut väldigt tydligt att Sara fattas i samlingen.

Så när vi äntligen har vår kanske enda chans på flera år att ta en riktig släktbild så lyckas vi missa en man på grund av ett toabesök.

Vad är det för familj jag har fått växa upp i?!

Följande händelseförlopp utspelade sig i mataffärens kö, dagen efter midsommardagen.
Theresia och Anton står snussugna i kön med en dosa i varje hand och ska precis betala.
Då utbrister Anton:
- Jag skulle vilja ha något som dödar!
Hmm...något som dödar...vem vill ha något som dödar?

Theresia ser sig omkring och upptäcker då cigaretthyllan och läser texten på ett paket:
"RÖKNING DÖDAR"

Hon lägger paketet på rullbandet och vi kan konstatera att Anton numera har ett belåtet uttryck i ögonen.

Såg ni programmet igår om personer som var kära i saker?
Alltså saker som byggnader, typ...
Jag missade det i alla fall. Så Theresia skulle förklara:

(Th) - Hon tjejen är kär i twin towers. Hon blev helt knäckt när det ena rasade.
(Jag) - Blev hon inte knäckt när det andra rasade?
- Vadå? Det var ju bara ett av dem som rasade?
- Va? Finns det ett kvar?
- Ja...

(Jag) - Jag känner mig helt hjärndöd om jag har fel nu.
(Th) - Men sånt där är ju svårt för oss att veta, vi var ju bara 13-14 år...

Jenny Wettergren ryckte in och avgjorde kampen.
I sådana lägen känns det riktigt skönt att för en gångs skull ha rätt.

Nu har jag varit ledig i 47 timmar. Utav dessa 47 timmar har jag ansträngt mig ungefär 1. Det var igår när jag, Theresia och Oskar planterade om 3 st gigantiska ormbunkar i familjen Åhströms trädgård.

Då var avrapporteringen för helgen gjord.

Herregud...
Jag måste helt klart börja dricka mer öl.

4 kvällar i veckan jagar jag en boll. Det finns 11 personer på planen som gör allt för att jag ska misslyckas med att få tag på den. När bollen är i det nätet på planen som är svårast att träffa blir hälften av spelarna jätteglada. När den är i det andra nätet blir alla sura som var glada, och tvärtom. Folk skriker saker som "lyft" och låter skitarga. Det finns ju inget att lyfta! Lyfter man bollen får man inte vara med, lyfter man en spelare får man inte vara med! Jävla idioter!

Nu har jag riktigt bråttom för jag ska iväg och jaga bollar.

Jag läser en bok.
Det är sånt här spännande man får veta om mig om man läser min blogg.

Tanken slog mig att det kan underlätta att bli journalist om man kan läsa.
Så jag har börjat läsa en riktig bok.
Sanningen är egentligen den att jag började läsa boken för ungefär 1,5 år sedan och just nu går mitt läsande mest ut på att hitta exakt den sidan där jag slutade läsa eftersom jag vägrar slösa min tid på att läsa samma sak två gånger.

Som ni förstår är det inte helt lätt.
Men som sagt. Jag läser en bok!
Vad gör ni?