Kanonstart
Tjej eller kille..eller transa?
Låter ju hur gött som helst egenligen. Eller?
Fel! Det är hemskt. Jag har ju till och med letat upp min blogg. Det säger väl allt?
Jag klättrar på väggarna som en tok. Spelar tv-spel i 5 min, ser en film i 5 min, lyssnar på musik, byter låt efter 7-8 sek. Denna rastlöshet gör mig galen. Ska även tillägga att 1,5 timma på gymmet inte gjorde problemet mindre överhuvudtaget. Funderar över möjliga bokstavskombinationer, men tröttnar även på detta.
Nog om det.
Igår var jag och två vapendragare ute och traskade på avenyn. Matilda går några meter bakom mig och Madde. Vi möter ett par (antagligen mer än ett, men detta par är av betydelse) som tittar väldigt intensivt på mig. Matilda som gått bakom kommer ikapp och ser ut att ha mycket viktig information att delge, och mycket riktigt:
- Anna! Vet du vad dom sa?!
- Nej?
- Dom sa: "såg du om det där var en tjej eller kille?"
Jag suckar uppgivet och försöker låtsas som om jag inte bryr mig. Det är ju inte första gången.
Madde och Matilda viker sig av skratt. Jag går vidare, försöker titta nonchalant omkring mig och lyckas nog se ganska oberörd ut. efter ca 100 meter brister min fasad:
- FAN! Jag har ju utsläppt hår! Vafan e problemet?! Ser jag ut som en kille?
Madde och Matilda skakar omedelbart kraftigt på huvudet. Precis som dom ska.
- Hur vet du att det var mig hon menade? Det kan ju lika gärna ha varit Madde!
Alla tre synar Madde uppifrån och ner: lockligt hår, klänning, tights och handväska.
(Madde): -Ja, men visst, känns det bättre för dig kan jag ta den.
(jag): - Lägg av, du skulle kunna vara transa..
Och inte nog med det. På gymmet i morse. Samma sak. Ett gäng gymnasiekillar tittar väldigt länge. Jag går ut genom dörren och det sista jag hör innan dörren slår igen är:
- Öh, va de en kille eller tjej?!
2 ggr på MINDRE än 24 h!
Transa+tjej
chokladbollar
På kvällens agenda stod det att jag och Madde skulle baka chokladbollar.
Det är ett hyffsat lätt bakverk.
Madde letar snabbt upp ett recept på google som hon läser igenom högt för sig själv:
- havregryn, socker, kakao, osv.
Tillslut kommer hon till ingrediensen "kallt kaffe". Madde utbrister förtjust:
- Men gud vad bra! Jag har ju mitt kaffe i kylen.
Jag funderar lite på hur det kan vara bra att hon har kaffepulvret i kylen när vi ändå måste brygga det först men tar det säkra före det osäkra och håller tyst ifall det skulle vara jag som är dum.
Vi börjar baka och blanda. När vi kommer till kaffet säger jag:
- Ja men då får vi väl brygga kaffet då.
Madde tittar på mig som om jag vore en idiot och säger ett bestämt "NEJ!"
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro så jag tittar förvirrad omkring mig.
- Nehej, vad ska vi göra då?
- Men jag har ju kaffet i kylen!
- Men Madde, du kan INTE hälla kaffepulver i smeten!?
Nu är det Maddes tur att se förvirrad ut:
- Oj, vad tänker jag.
- Ingen aning faktiskt...
- Det är så olikt mig att säga så dumma saker!
- Madde, du har sagt den meningen alldeles för många gånger det senaste. Den håller inte längre!
- Men...
sällskapssjuk?!
På något sätt är det skönt att jag har tappat dom flesta läsarna till bloggen. Vet egentligen inte varför men ibland känns det som man måste prestera något när många läser.
Jag har semester. Det är den bästa semestern jag någonsin haft. Kan bero på att det kanske är min första semester, men nu ska vi inte peta i detaljer.
Idag har jag bedrivit träningsläger med mig själv. Då kan man tänka att jag kanske har varit på gymmet å tränat massa timmar. Jag har iofs tränat men det är inte det som är dagens stora träning. Dagens träning har bestått i att vara själv. Jättekonstigt låter det. Jag vet. Men jag har blivit en sån fruktansvärt sällskapssjuk person att jag knappt klarar av att sova själv längre. På 4 veckor har jag sovit en enda natt ensam i min lägenhet. Jag vet helt enkelt inte vad man gör när man är ensam längre.
Hur som helst, idag bestämde jag mig. En ensam dag! Eller iaf 5 timmar. Jag kom hem, satt still 10 minuter, blev uttråkad, gick ut och sprang. Det var en timma. Jag kom tillbaka, bestämde mig för att läsa en bok. Gjorde detta i en timma innan jag blev uttråkad. Årsbästa! Jaha? Men sen då? Funderade på att äta igen. Var inte hungrig. Funderade på att se en film, blev uttråkad av bara tanken. Funderade på att träna igen, men det kändes lite som ett försök att fly undan ensamheten. Det hela slutade med att jag satt framför datorn de flesta timmarna med någon slags panikångest i kroppen. Var på väg att lämna stället flera gånger om men tvingade mig själv att stanna. Vad är det för fel på mig?!
Tillslut kom Theresia och räddade iväg mig på bio. När hon släppte av mig halv elva kände jag starkt för att tvinga kvar henne med våld. Det gjorde jag inte för hon är starkade än jag. Så nu har jag suttit här med panikkänsla igen. Tills jag skrev det här. Nu kan jag skratta lite åt mig själv för det låter patetiskt. Det är patetiskt! Sällskapssjuka kanske verkligen är en sjukdom?!
ensam är stark..?
Fisk
Jag: - Nea! Vi måste äta mer fisk!
Nea: - Är kaviar fisk?
Jag: - Ja det måste det vara.
efter en stund..
Jag: -Jag äter fisk hela tiden typ.
Nea: - HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
vet inte riktigt hur hon kopplade där men jag syftade på kaviar..
karin
Karin!
haha!
Norkla aldrig utan BH
Igår var det en fest. Den gick inte alls som planerat. Men för att gå fel gick det oväntat bra.
Framåt 04.30, alltså en tid då festen borde vart slut, springer jag och Matilda på en gammal kompis på avenyn. Vi har inte setts på flera år så jag och Matilda ser vår stora chans att göra ett gott intryck. Vi väljer att inte berätta att vi varit på Gretas. Det kan ju skapa fördomar. Så istället svarade vi på frågan vart vi har varit med:
- Vi vet inte...
Mycket genomtänkt.
Tillslut kom det ändå fram att vi varit på Gretas. Tjejen vi träffade tittade skeptiskt fram och tillbaka mellan mig och Matilda och det såg ut som om det gick upp ett ljus för henne. Lite som "ahaa ni är ihop".
Jag och Matilda visste inte riktigt vad vi skulle göra för att motbevisa detta. Vi hade ändå lyckats vara riktigt trevliga i några minuter så vi kände oss trots allt nöjda med intrycket vi gjort och fortsattte uppåt.
Några hundra meter framåt får jag en snilleblixt och klättrar snabbt upp till toppen av ett träd på avenyn. Matilda vet att jag ofta överskattar min egen förmåga så hon stod nedanför och skrek uppåt trädkronan att jag skulle komma ner.
Just i detta ögonblick passerar återigen den gamla vännen. Matilda hade väldigt svårt att finna ord för att förklara situationen. Speciellt när jag mitt i allt kommer nedhoppandes ur trädet som från ingenstans. Tjejen tittade på oss som om vi vore två UFOn. Vi gav upp grejen med att göra ett gott intryck.
I morse spekulerade vi lite kring kvällen:
(Jag) -Jag kanske är allergisk mot alkohol...
(Matilda) -Vem tål alkohol?!
- Jag som alltid har sagt att jag inte har några allergier, jag får ändra i hälsodeklarationen till "kan reagera konstigt vid intag av stora mängder alkohol".
Inköpslistan vi skrev vid handlingen av frukost kan även diskuteras.
- GODIS ELLER CHIPS ELLER BÅDE OCH
- MJÖLK
- BAGETT
- COLA
- FARMELAD
Vad fan är FARMELAD för något?!
Moraliskt dilemma
Du är tillsammans med någon och står inför två val.
Alternativ 1:
Vara otrogen mot personen med vem du vill. Ingen kommer få reda på att du varit otrogen och ditt nuvarande förhållande kommer hålla resten av livet.
Alternativ 2:
Ditt förhållande kommer ta slut inom 3 år.
Skriv en kommentar och motivering på den.
Några exempel på när vi smsade ut frågan till laget i bilarna på väg till en bortamatch i Skövde:
Örjan (tillsammans med Cissi):
"Jag väljer alternativ 2"
Cissi (tillsammans med Örjan) några minuter senare:
"Jag väljer alternativ 1. Flera gånger!! Örjan kommer ju ändå göra slut om 3 år!"
Anonym:
"Båda! Det kommer ta slut inom 3 år så det är väl bäst att passa på å ha lite kul under tiden"
Moraliskt dilemma del 2:
Vem slår du helst ner och rånar? En blind gammal tant med rullator eller ett cancersjukt barn?
Ett av svaren: Självklart tanten! Hon har inte långt kvar att leva ändå. Dessutom kan man slå ner henne med rullatorn så slipper man smutsa ner hammaren.
Sofis tillägg: "Jag har lättare för att slå gamla tanter än för att slå barn".
Inte kul
Ibland är det synd att så många slinker in här utan att jag har koll på vilka. Skrev precis ett mycket roligt ocensurerat inlägg från dagens träning. Och precis innan jag publicerade kom jag på att det var helt ORIMLIGT att publicera det. Känns inte alls kul.
Vad som inte heller är kul är att jag har tappat en läsare. Som många har listat ut är personen "Måns" i ett tidigare inlägg egentligen Theresia. Med ett sammanbitet uttryck sa hon:
- Jag har läst din blogg
- Jaha, vad tyckte du?
- Intressant tolkning av situationen...
- Det var ju så.
- Jag kommer aldrig mer läsa din blogg!
Inlines
Under den backen hann jag tänka på vad dom skulle säga om jag aldrig mer dyker upp på jobbet, hur arg Jenny skulle bli om jag inte spelar fler matcher, vad mamma skulle säga om att åka utan knäskydd och HJÄLM, samt på hur besviken Sara skulle bli om kvällsmaten blev inställd om jag inte skulle lyckas ta mig ner för den jävla backen levande. Två rejäla vurpor senare var jag nere. Sara åkte runt i huset på sina inlines utan problem och tittade frågande på mig som ramlade in genom dörren helt genomsvettig.
- Hur kan man ramla? Undrade hon. Jag valde att inte kommentera.
När vi kom fram till Hawaii hade jag ramlat ytterligare 3 ggr och handflatorna sved (för att inte överdramatisera). När jag tillslut lyckades ta mig upp på en trottoarkant utan att ramla sa Sara:
- Men du! Börja räkna alla gånger du inte ramlar istället, det är roligare!
Längtar redan till nästa gång...
Får?
Sanningen är den att jag har klippt mig! Det är ingen överdrift, jag har faktiskt klippt mig, tro det eller ej.
Hur som helst, mitt hår blir numera ganska krulligt när det har torkat. Detta är inte heller en överdrift. Efter matchen i Lördags tog jag, Sofi och Jenny en tur till Burger King. Jag började att beställa i kassan:
- En Whopper Meal med cola tack.
- Vill du ha ost och bacon på?
- Ja, varför inte...
- Okej, något annat?
Innan jag hann svara knödde sig Jenny in framför mig och sa:
- Jo en plattång också vore fint!
Hon i kassan synade mitt hår och hade stora problem med att hålla sig för skratt. Eller rättare sagt, hon misslyckades riktigt rejält med att hålla sig för skratt.
Mamma sa iaf att jag är söt. HAHA!
Hisingen
- Hon är säkert inte ens på Hisingen, hon har väl tagit fel på vilken ö det var.
Måns tittar på mig som om jag är dum i huvudet och fnyser lite överlägset:
- Haha! Du sa att Hisingen var en ö!
Jag förstår inte det roliga och kollar frågande på Måns:
- Ja,,?
Måns tycker fortfarande att det hela är väldigt roligt och säger:
- Ja! Hisingen är INGEN ö!
Självklart tror jag att Måns skämtar med mig. Skulle Sveriges 4de största ö inte vara en ö? Jag skrattar, Måns också, han tror att jag har insett mitt misstag. Han fortsätter:
- Du vet, för att komma till en ö behöver man åka över en bro.
Jag börjar inse att Måns är seriös.
(jag) - Ja det har du rätt i.
(Måns) - Och nu är vi på Hisingen, har vi åkt över en bro?
- Ja...
Måns skrattar åt mig och tror att jag fortsätter tjafsa för att jag inte vill ha fel.
(Jag)- Vi åkte över en bro i Kungälv och ska vi in till stan måste vi åka över en bro.
Måns fortsätter försöka motbevisa mig i ytterligare några minuter. Sedan blir han tyst.
- Fan, du kan ha rätt...
Taktik!
(Christer för 28de gången): - Tjejer kan ni vara lite tysta så går det snabbare!
(Jenny) - Tjejer, tänk nu på att Öckerö är en ö, det betyder att det kan blåsa på Lör...
Amanda avbryter Jenny mitt i meningen, man kan tro att hon har mycket viktig information att framföra, men..:
- Det finns ett berg på Öckerö!!!
Jaha?
Hur som helst känns det som en vinnande taktik.
Behandlingshem
En stund idag var det det senare.
En tjej som bor på jobbet säger mitt under ett samtal:
- Tänk att ju jobbar på ett behandlingshem!
Jag vet inte riktigt vad hon vill ha sagt med det så ja tittar lite frågande på henne och frågar vad hon menar.
- Ja, asså, du skulle ju behöva bo på ett själv!
- Det brukar min kompisar också säga,, säger jag och suckar tungt.
- Men du verkar ju ha intelligenta kompisar iaf!
Skön gubbe
Jo han stog vid 9ans pump och tankade på Statoil. När han hade betalat och skulle åka därifrån startade inte bilen. Utan en enda besviken min lägger gubben i friläge, öppnar dörren, går ut, och börjar putta bilen framåt. Som om det vore det mest naturliga i hela världen!
Jenny frågade lite försiktigt om han behövde hjälp. Gubben skrattade bara och skakade på huvudet.
- Nej, nej, du vet, jag brukar alltid ställa mig vid 11ans pump annars.
Lite förvånat stod vi kvar och kollade på honom. Jaha? Vadå 11ans pump?
Gubben fortsätter att knuffa bilen i riktning mot 11ans pump. När han kommer dit börjar bilen rulla av sig själv eftersom det är en liten nedförsbacke där. Gubben hoppar snabbt och lätt in i den rullande bilen som utan problem startar på första försöket.
Sikken kille! Hur hans parkeringar och starter av bilen brukar gå till när han inte är på Statoil hade vart ganska intressant att veta. Men snacka om att se möjligheter istället för problem
